West Highland White Terrier

Hemland: England

Bakgrund/ändamål: Som framgår av namnet, härstammar rasen från de västra högländerna i Skottland, där små, lågbenta, robusta terrier i flera färgvarianter användes till bl a gryt- och vildkattsjakt. Det hände att man av misstag sköt hunden istället för bytet. För att minska den risken började överste Malcolm of Poltalloch, under 1860-talet, att prioritera vita exemplar. Sitt nuvarande namn fick rasen 1905, men så sent som 1924 var ännu parningar med cairnterrier tillåten. Uttrycket "ängel med humör" stämmer till fullo med dagens westie. Bakom den kritvita, vältrimmade fasaden, skall en terrier, helt i klass med sina anfäder, dölja sig. Den vita pälsen skall vara sträv och vädertålig, om än trimmad enligt dagens mode.

Helhetsintryck: West highland white terrier är en kraftigt byggd hund med djup bröstkorg och långa bakre revben, plan rygg, kraftfulla, muskulösa fram- och bakben och ger i utpräglad grad en bild av kombinationen styrka/rörlighet. Det är en liten, rörlig, sportig, härdig terrier med stor självsäkerhet och okynnig uppsyn. Den är vaken, glad, modig, vänlig och full av självtillit.

Huvud: Skallen skall vara lätt välvd och vid beröring ha en slät konturöver pannan och smalna mycket svagt från öronen ned mot ögonen. Avståndet från nackknölen till ögonen skall vara något längre än nospartiets längd. Huvudet skall vara rikligt behårat och bäras i rät eller nästan rät vinkel mot halsen. Huvudet får aldrig bäras framåtsträckt. Nospartiet skall smalna gradvis från ögonen till nosspetsen. Det skall finnas en tydlig pannavsats som formas av kraftiga, beniga ögonbrynsbågar direkt ovanför och något framskjutande över ögat: Mellan ögonen finns en lätt fåra. Nospartiet får inte vara urgröpt eller falla av abrupt under ögonen utan skall vara väl utfyllt. Käkarna skall vara starka och jämnlånga. Nosspegeln skall vara svart och ganska stor och i förening med nospartiet ge detsamma en mjuk kontur. Nosspegeln får inte vara framskjutande.

Ögon: Ögonen skall sitta brett isär, vara medelstora, inte framträdande och så mörka som möjligt. De skall vara ganska djupt liggande, skarpa och intelligenta så att blicken under de kraftiga ögonbrynen får ett genomträngande uttryck. Ljusa ögon är absolut inte önskvärt.

Öron: Öronen skall vara små, stramt upprättstående och avslutas i en vass spets. De får varken vara för brett eller för tätt ansatta. Pälsen på öronen skall vara kort och mjuk (sammetslen) och skall inte klippas. Öronen får inte ha någon frans i toppen. Rundade, breda, stora eller tjocka öron eller ron med för mycket päls är absolut inte önskvärt.

Bett: Saxbett med stora tänder i förhållande till hundens storlek. Avståndet mellan hörntänderna skalle vara så brett att hunden får det önskade, okynniga uttrycket.

Hals: Halsen skall vara så lång att den ger den huvudansättning som eftersträvas. Den skall vara muskulös och gradvis bli grövre mot ansättningen, så att halsen vackert övergår i det väl tillbakalagda skulderpartiet.

Kropp: Kroppen skall vara kompakt, ryggen plan och ländpartiet brett och starkt. Bröstkorgen skall vara djup och revbenen väl välvda i sin övre hälft för att ge sidorna ett plant intryck. De bakre revbenen skall ha ansenligt djup och avståndet från de bakre revbenen till bakbenen så kort som är förenligt med fria rörelser.

Fram- och bakben: Skulderpartiet skall slutta bakåt med breda skulderblad, som ligger tätt intill bröstkorgen. Skulderbladsleden skall vara placerad långt fram och armbågarna tätt intill kroppen, så att frambenens rörelser blir fria och parallella till kroppens axel. Frambenen skall vara korta, raka och muskulösa och vara täckta av kort, hård päls. Bakpartiet skall vara kraftigt, muskulöst och brett över ryggen. Bakbenen skall vara korta, muskulösa och seniga. Låren skall vara mycket muskulösa och inte alltför brett ställda. Hasorna skall vara vinklade och ansatta väl in under kroppen så att de är relativt nära varandra, vare sig hunden står eller går. Rak eller vek has är absolut inte önskvärt.

Tassar: Framtassarna skall vara större än baktassarna, runda, proportionerliga, starka med tjocka trampdynor och vara täckta av kort, hård päls. Baktassarna skall vara mindre än framtassarna med tjocka trampdynor. Trampdynor och klor skall helst vara svarta.

Svans: Svansen skall vara 13-16 cm lång, täckt med hård päls, utan fana, så rak som möjligt och bäras käckt men inte glatt eller böjd över ryggen. En lång svans är inte önskvärt och svansen får under inga omständigheter kuperas.

Rörelser: Rörelserna skall vara alltigenom fria, parallella och lediga. Frambenen skall röra sig fritt framåt från skuldran. Bakbenens rörelser skall vara fria, kraftfulla och ganska täta. Knä- och hasled skall ha god flexibilitet och genom att hasen dras väl under kroppen ges bakbenen ett bra påskjut. Stela, styltiga bakbensrörelser och kohasighet är absolut inte önskvärt.

Päls: Pälsen skall vara dubbel. Täckhåret är hårt, c:a 5 cm långt och får inte vara lockigt. Underullen, som påminner om pälsverk, är kort, mjuk och tätliggande. Öppna pälsar är felaktiga.

Färg: Vit.

Mankhöjd: C:a 28 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.